Angående det uppsagda avtalet om inarbetning till klämdagar

För oss innebär inarbetning att vi vet om att vi får ledigt på klämdagar i samband med andra ledigheter, vi arbetar in ledigheten själva och klubben tillsammans med företaget beslutar om hur den sedan läggs ut. Det har gynnat båda parter att i förväg veta om när det inte sker någon produktion. När man nu säger upp avtalet om inarbetning skapar man större problem än vad man kanske räknat med.
Självklart är vi besvikna över beslutet att säga upp ett avtal som gynnar båda parter, kan man inte någon gång överraska med något som är lite positivt för de anställda istället?  Men vi är också aningen förbryllade då detta avtal, i vissa fall, kanske till och med gynnade företaget mer.

Företaget tycker att vi inte skall tvingas vara hemma ”obligatoriskt” utan att vi istället skall komma överens med våra chefer, självklart kommer möjligheten att vara ledig på klämdagar finnas kvar ”om arbetet så tillåter”. För många av våra medlemmar är frågan nog snarare ”om chefen så tillåter”. Vi har redan nu ett problem med att tre olika chefer på samma område med var sina skift har tre olika bedömningar. Nu får vi fler sådana dagar per år, då några kommer att nekas ledighet p.g.a. att det finns för mycket att göra och för att ”vi måste få in timmarna”. Väl på jobbet finns det inte jobb så det räcker till, för att de på andra skiftet eller avdelningen innan blev beviljade sin ledighet.
Eller så finns det jobb, men inga tekniker eller annat produktionsstöd, för de har ledigt.

När vi tidigare har gjort upp om årets arbetstider, d.v.s. oftast på hösten året innan schemat skall gälla, så har vi också beslutat om vilka dagar det skall läggas ut inarbetad ledighet. Dessa dagar har varit preliminära, enligt en löpande långtidsplanering där varje person har arbetat in ca. 22-23 timmar till en bank som ibland legat på plus och ibland på minus, beroende på hur många lediga dagar det fallit ut. Inarbetningen har skett på schemalagda dagar exkl. semester. Banken var inte personlig, ibland är någon sjuk en lång period eller nyanställd men har ändå haft den lediga dagen utan att ”ha arbetat in den”. När man slutat eller varit ledig har man istället inte blivit kompenserad för förlusten. Ett lättbegripligt och solidariskt system utan större administration helt enkelt.

En tankevurpa som företaget nu har gjort är att tro att det blir fler produktionstimmar.
Lediga dagar har först lagts ut i dagtidsschemat och sedan varit det samma för samtliga berörda arbetstider (tvåskift, GKN, natt, Norge). Det innebär att vissa av de inarbetade dagarna har hamnat på, för skiften, lediga dagar.
Exempelvis om en klämdag hamnat på en fredag, så har hälften av tvåskiftarna och två tredjedelar av GKN-skiftarna ledigt ändå. Vi har ändå lagt ut klämdagen där och varit överens om att det inte skall läggas in något arbete oavsett om skiften förändras under året, vi har betraktat det som andra helgdagar, där nationaldagen kan komma på lördag och endast beröra ett fåtal, påsk och midsommar hamnar alltid på helgen, som skiftare gynnas man ibland och ibland blir man missgynnad.
Nu skall detta kompenseras.

Man skriver på Ourspace:
” Företaget har investerat stora belopp i vår verksamhet och behöver ha en så jämn och hög verksamhet som möjligt för att svara upp mot kundernas önskemål. Inte minst som vi just nu arbetar för att kunna vinna nya affärer till Trollhättan. Detta påverkar hela företaget och alla funktioner. Vi måste helt enkelt använda alla resurser så effektivt som möjligt.”
Klämdagarna är alltså inarbetade. När man tar bort dessa skall övriga dagar minskas med motsvarande. För dagtid innebär det 0,1 timma mindre per dag.
Arbete läggs istället ut på dagar som är inklämda mellan andra ledigheter, det innebär i många fall att jobben inte finns framme eller att det inte går att leverera på grund av tidigare eller kommande ledighet hos oss och hos andra leverantörer av material och tjänster.
Kanske blir det jämnare, men mer svårplanerat. Det blir inte fler timmar och det blir långt ifrån effektivare verksamhet.
Beslutet att säga upp avtalet verkar därför mer som känslomässigt än genomtänkt, man vill kunna säga nej till ledighet och ha större inflytande över arbetstiderna även om produktionstimmarna faktiskt blir färre.

Vi väntar ännu på svar från företaget på frågan om det finns några alternativ där vi fortsatt kan ha ett system med klämdagar/inarbetning kvar? Eller om vi skall ta bort inarbetningen från schemat och på så sätt sänka tiden per dag eller per vecka? Kanske blir det olika lösningar för olika arbetstider, ännu har vi inte fått någon respons.
Kanske är det någon som tillslut har satt sig ned för att räkna?